Swedish

Detailed Translations for påbjuda from Swedish to Dutch

påbjuda:

påbjuda verb (påbjuder, påbjöd, påbjudit)

  1. påbjuda (kungöra; proklamera; tillkännage; deklarera; förkunna offentligt)
    ordonneren; decreteren; verordenen; verordineren; afkondigen
    • ordonneren verb
    • decreteren verb (decreteer, decreteert, decreteerde, decreteerden, gedecreteerd)
    • verordenen verb (verorden, verordent, verordende, verordenden, verordend)
    • verordineren verb (verordineer, verordineert, verordineerde, verordineerden, verordineerd)
    • afkondigen verb (kondig af, kondigt af, kondigde af, kondigden af, afgekondigd)
  2. påbjuda (kungöra)
    opdragen; decreteren; bevelen; verordenen; verordonneren; gelasten; gebieden; commanderen
    • opdragen verb (draag op, draagt op, droeg op, droegen op, opgedragen)
    • decreteren verb (decreteer, decreteert, decreteerde, decreteerden, gedecreteerd)
    • bevelen verb (beveel, beveelt, beval, bevolen, bevolen)
    • verordenen verb (verorden, verordent, verordende, verordenden, verordend)
    • verordonneren verb (verordonneer, verordonneert, verordonneerde, verordonneerden, verordonneerd)
    • gelasten verb (gelast, gelastte, gelastten, gelast)
    • gebieden verb (gebied, gebiedt, gebood, geboden, geboden)
    • commanderen verb (commandeer, commandeert, commandeerde, commandeerden, gecommandeerd)
  3. påbjuda (bestämma; förordna)
    decreteren; uitvaardigen; afkondigen
    • decreteren verb (decreteer, decreteert, decreteerde, decreteerden, gedecreteerd)
    • uitvaardigen verb (vaardig uit, vaardigt uit, vaardigde uit, vaardigden uit, uitgevaardigd)
    • afkondigen verb (kondig af, kondigt af, kondigde af, kondigden af, afgekondigd)

Conjugations for påbjuda:

presens
  1. påbjuder
  2. påbjuder
  3. påbjuder
  4. påbjuder
  5. påbjuder
  6. påbjuder
imperfekt
  1. påbjöd
  2. påbjöd
  3. påbjöd
  4. påbjöd
  5. påbjöd
  6. påblöd
framtid 1
  1. kommer att påbjuda
  2. kommer att påbjuda
  3. kommer att påbjuda
  4. kommer att påbjuda
  5. kommer att påbjuda
  6. kommer att påbjuda
framtid 2
  1. skall påbjuda
  2. skall påbjuda
  3. skall påbjuda
  4. skall påbjuda
  5. skall påbjuda
  6. skall påbjuda
conditional
  1. skulle påbjuda
  2. skulle påbjuda
  3. skulle påbjuda
  4. skulle påbjuda
  5. skulle påbjuda
  6. skulle påbjuda
perfekt particip
  1. har påbjudit
  2. har påbjudit
  3. har påbjudit
  4. har påbjudit
  5. har påbjudit
  6. har påbjudit
imperfekt particip
  1. hade påbjudit
  2. hade påbjudit
  3. hade påbjudit
  4. hade påbjudit
  5. hade påbjudit
  6. hade påbjudit
blandad
  1. påbjud!
  2. påbjud!
  3. påbjuden
  4. påbjudande
1. jag, 2. du/ni, 3. han/hon/den/det, 4. vi, 5. ni, 6. de

Translation Matrix for påbjuda:

NounRelated TranslationsOther Translations
verordenen ordnat
VerbRelated TranslationsOther Translations
afkondigen bestämma; deklarera; förkunna offentligt; förordna; kungöra; proklamera; påbjuda; tillkännage förkunna; göra bekant; kungöra; offentliggöra; proklamera
bevelen kungöra; påbjuda befalla; beordra; beställa; kommendera; ordna
commanderen kungöra; påbjuda befalla; beordra; föra befälet över; föra kommando över; kommandera; kommendera
decreteren bestämma; deklarera; förkunna offentligt; förordna; kungöra; proklamera; påbjuda; tillkännage befalla; beordra; kommendera; kungöra
gebieden kungöra; påbjuda befalla; beordra; beställa; diktera; föreskriva; förestava; kommendera; ordna
gelasten kungöra; påbjuda befalla; beordra; beställa; diktera; föreskriva; förestava; kommendera; ordna
opdragen kungöra; påbjuda befalla; belasta; beordra; betunga; ge i uppdrag till; kommendera
ordonneren deklarera; förkunna offentligt; kungöra; proklamera; påbjuda; tillkännage
uitvaardigen bestämma; förordna; påbjuda
verordenen deklarera; förkunna offentligt; kungöra; proklamera; påbjuda; tillkännage befalla; beordra; kommendera
verordineren deklarera; förkunna offentligt; kungöra; proklamera; påbjuda; tillkännage
verordonneren kungöra; påbjuda

Wiktionary Translations for påbjuda:


Cross Translation:
FromToVia
påbjuda bevelen; gelasten; sommeren; verordenen; voorschrijven; aanvragen; bestellen commander — Ordonner, enjoindre quelque chose à quelqu’un. (Sens général).